skiktpop

Va alltid uppåt, se aldrig bakåt känn aldrig inåt! En gång i månaden blir jag automatiskt utan internet eftersom jag aldrig har råd å betala räkningen när den kommer. Under den offlineperioden tittar jag först igenom alla filmer jag har på datorn sen hittar jag på något annat. Igår for jag till exempel på stan för att träffa min smarta syster. Jag hade laddat min mp3-spelare med några riktigt fräsiga skiktpoplåtar som verkligen satte vardagen i blom. På bussen lyssnade jag på den sista kvarten av The Breton Vacheresse Experiences version av Patrick Hernandezs Born To Be Alive som förde in mig på det där glassiga discospåret som aldrig leder fel. Jag blev föresten tipsad om den låten av en annan bloggare som också skriver mycket om skiktpop. Tyvärr har jag bara kommit över ett 83-minutersutdrag av den riktiga versionen som annars sträcker sig över två hela dagar. När jag väl kom fram till stan slumpade mp3-spelaren fram nästa låt som magiskt träffande nog blev Layer Loyds underbart råa och skoningslöst medryckande skiktning av Bee Gees discoklassiker Disco Inferno. När discoerans smartaste basslinga anekterade mina hörlurar tvangs jag ryckas med i taktfasta och supersoniska moves som knappt gick att maskera till vanliga strövarsteg. Jag brydde mig verkligen inte om alla oskiktade medborgare som hastade fram längsmed gatorna som just börjat smygpyntas med juleljus. När spåret tog slut hade jag inget val än att låta det få börja om från början igen och så fortsatte det tills jag träffade min syster kanske en halvtimme senare. Vi tittade på olika plagg som vi inte hade råd att köpa.

Jag blev så inspirerad av alla dessa glada upp-temposkiktningarna att jag bestämde mig för att, åtminstone försöka, göra mina egna skiktningar. Sedan igår har jag hunnit med att skikta tre låtar och jag är faktiskt ganska nöjd med reslutatet. Det är svårare än vad man kan tro och det blir långt ifrån lika välfilade och blankpolerade skiktningar som Straight Stratum ofta stoltserar med. Ej heller blir det lika hypnotiskt malande och nerlusade med framåtanda som Layer Loyds våldsamt påtryckande skiktningar. Men jag hoppas på att lära mig och lovar att dela med mig av allt jag får erfara här i bloggen. Jag kallar mitt skiktporjekt för Good Time Skikt Love och jag har inte bestämt mig än för om jag ska göra en kassett, cd-r eller kanske bara släppa det rakt upp och ner fritt på internet.

Nu sitter jag inte ens vid min egen dator och kan inte ens ladda upp bilder men jag återkommer snart med nya spännande inlägg om den jättespännande skiktpopfesten som jag höll i helgen och annat viktigt och intressant.