skiktpop

Min framgångsrika vardag

Hej kära bloggläsare. Jag vet att jag inte skrivit så värst mycket på senare tid. De beror på att jag gjort exakt samma sak varenda dag. Varje dag vaknar jag ganska sent av att jag är trött och vill somna om men väljer varje gång att istället spela betapet. Det är inte särskilt kul då jag förlorar nästa varje gång och vet inte ens vad en azur är för något.. Samt att normala ord som zonkad och rir inte finns. Sen väljer jag mellan att inte ha någon mat alls hemma eller äta nyinköpt pasta tills jag spricker. Därefter somnar jag och sover tills sent på kvällen. Till sidan av detta nöter jag msn, runescape, star trek och facebook.
Idag diskade jag och lyssnade samtidigt på radio i några minuter och de varken spelade eller nämnde skiktpop. Jag ska skriva ett rekommendationsbrev och försöka övertala dem att åtminstone spela skiktpop några timmar kanske på fredags eller lördagskvällen. Nu när Papa Dee visat sina sanna färger genom att misshandla sin blåögda fru så duger det inte med p3-rytm.
I helgen var jag på födelsedagsfest hos min kompis ubar vars hus brann ner tidigare på självaste julafton. Det var en bra fest och den bestod huvudsakligen av sing star eller nått liknande. Det var väldigt kärt och familjärt. Jag ägde totalt med Lisa Nilssons Himlen runt hörnet. Vidare har jag börjat på en jättebra fantasybok som alla måste köpa när den kommer ut.

Jag har tråkit. Vad hände med alla dubbelsupersuparhelger? Vi som brukade ha kul varje kväll och ingenting stod i våran väg. Igår var jag hos Martin och firade att han fyllt år. Jag drack typ fyra kanske fem öl och vek mig av det. Ja det är sant. Jag drack bara trefemmor dessutom men var tvungen att lägga mig på sängen i några timmar för att det blev bara fööör mycket. Allt var mycket roligare förr när det var ofarligt med droger, kolt med sprit och lugge lunchkuk med tjejerna. Oh please oh please oh please juz gimme one mo hit! Mina pengar är föresten helt slut nu nästan och jag har inte råd att köpa grillz. Men jag har äntligen berättat för mina mycket nära vänner vad jag alltid önskat mig i födelsedagspresent sedan typ alltid. Så i år kanske det verkligen händer. jag hade förstås hoppats på att de skulle ha listat ut det själva. Min önskan är att få en sån quest i present ni vet. En sån då man får en lapp med en ledtråd på och så kanske man listar ut att man ska gå till kanske rödberget. Där kanske en kompis klätt ut sig till ett troll kanske eller en häxa och så måste man besvara en gåta för att få ytterligare en ledtråd om vars man ska därnäst. Sen kanske säg att man kommer till en dunge där det är ett snöra som man måste följa och i slutet är en flaska rom och när man druckit upp den så hittar man en ledtråd på botten av flaskan och så vidare till solen går ner. Det önskar jag mig när jag fyller år. Samt det viktiga att man måste sjunga den tredje versen i ja må han leva. Min jättedumma kompis Martin säger att den inte finns men jag säger att han är dum och tjock. Nä nu ska jag somna i min soffa. Det ska bli trevligt och ett bra sätt å fira att det är lördag.

Den tredje versen går: Å när han har skjutigts, åh när han ha skjutigts, å när han har skjutigts på en skottkärra fram, ja då ska han dränkas, ja då ska han dränkas, ja då ska han dränkas i en flaska champagne.

Idag har jag ett flertal uppgifter att slutföra. Massor av viktiga saker. Det är ungefär samma saker som igår och alla andra dagar dessförinnan. Men det vanliga mönstret är att jag vaknar vid min dator och stannar där till solen går ner (bildligt talat eftersom solen går ner typ 4 på dagen och inte alls på kvällen när den borde) utan att göra en enda bock på min to-do-list. Det är för att det är så mycket roligare och rogivande att chatta the night away än att göra allt som ska göras.

Att göra:
Spela ut questen "Enlightened Journey" i runescape
Betala hyran
Flytta över fondpengar till Emma
Städa
Söka jobb

Vidare söker jag en inneboende som är beredd på att dela hyran med mig. Helst en ung tjej utan kompisar och intressen som bara är på sitt rum och åker rullskridskor i hotpants till soundtracket från TV-serien Parker Lewis can't lose. Hon bör vare rökfri och inte allergisk, städglad och rosenkindad. Hästsvans eller pippilotter är ett plus. Hon får gärna be om hjälp med hemläxa ifall hon har rosa pyamas, papiljotter och biter på pennan.

Ungefär såhär någonting

Idag har det bara hänt en sak som var att jag har varit på sjukhuset och tagit urin och blodprov. Urinprovet var ganska lätt  att ta (eller ge kanske) eftersom jag vet hur man kissar och att jag druckit massa vatten innan. De ska kolla om jag har narkotika i det. Det har jag nästan helt säkert inte. Sen skulle de ta blodprov för å kolla om jag har druckit förmycket. Det har jag nog inte heller men det är lite mer osäkert. Min snälla syster Emma-Otilia följde med mig för att ge mig stöd då jag är otroligt spruträdd. Det är en riktig fobi och jag har hittat på att minst var tionde person lider av det. Sist jag gav blod var på 90-talet någon gång när de skulle kolla om jag var undernärd. Den gången tog det två timmar och fyra personalpersoner. Den här gången så varnade jag i förväg och förklarade hur det låg till. De hade små små bås med jätteobehagliga stolar där man skulle sitta och man kunde inte ens spänna fast sig. Att spänna fast sig är helt nödvändigt eftersom man kan skada sig extra mycket om man rycker undan med nålen halvvägs igenom. Men jag fick det extra lyxigt och fick följa med till ett annat rum där det fanns sängar och sånt. På vägen dit försökte jag försvinna, gå upp i rök eller åtminstone bli osynlig men jag gick irrade bara in i väggen och olika hörn istället. Sen försökte vi lista ut om jag fick ta sprutan i foten istället för att det skulle gå lättare men mina ben vek sig hela tiden så det gick inte. Vid det laget hade jag svettats igenom tröjan på flera punkter och jag tårarna började pärlas runt ögonen. Då det visade sig att jag överhuvudtaget inte kunde sträcka ut armen och blotta armvecket längre beslutade de sig för att använda sig av en ny metod som jag väljer att kalla "skopa blod". Det går ut på att man med en jättestor liten nål skjuter ett hål i långfingret och sen med en lite skopa skopar ut blodet. Först försökte vi med att jag skulle ligga på en säng under själva ingreppet men det gick inte för jag kunde inte ligga still. Slutligen försökte vi med taktiken att jag satt på golvet bakom och under sängen med en filt över huvudet som bildade som ett fort som skyddade mig från faran. Sen stack jag som ut fingret från mitt fort, drog tillbaka det om och om igen tills jag till slut, med rysligt skakig arm, lät sköterskorna fatta min arm och ta provet. Vid det laget grät jag stora krokodiltårar, svettades som en fontän och med håret klibbandes i pannan stirrade vilt omkring mig med skräckslagna rödsprängda ögon. Sen lugnade jag ner mig genom att yta lite. Nu är det bara fyra test kvar i år och jag ska nog köra samma procedur alla gånger.

det är en hand på en höft

Jag har i vilket fall gjort valet att börja lyssna på the cure på allvar. Det är inget skämt längre (det var det aldrig men jag bruka allvarliga saker börja som skämt å driva ett tag så att ingen blir chockad när det verkligen gäller) så nu tjuvkopierade jag alla skivorna till min dator. Jag har lix haft alla nästan en gång förut men förlorat dem så det är ju inte  ens stöld. Suré (som vi brukade uttala det på våran tid) har faktiskt bett en hel massa för oss när vi var små som man brukar säga. I själva verket har nästan ingenting betytt någonting någonsin mene i alla fall. The Cure är i alla fall the real deal holyfield. Men jag ska inte börja klä mig därefter än. Vidare har jag tyvär inte hittat några skiktningar av dem mene jag får försöka mer imorgon.

Idag har jag varit på innebandymatch med några bekanta personer som jag känner mycket väl. Dalen vann givetvis och det helt utan motstånd. Petri Ikonen som aldrig tidigare gjort mål för Dalen fick nu sätta tre briljanta mål rakt i solarplexus på Helsingborg och Henke Larsson. Ja jag såg Henke Larsson och han såg ut som en gullig liten apa när han kom och hukskuttade på planen. I sista perioden blev det nästan komisk många skott på mål och hutlösa mängder poäng för våra stolta, stiliga och starka dalenspelare. Legionen skrattade och tjöt nonstop och kaparn spilde kaffe på stackars Clara. Matchen slutade med otroliga 10 - 2 och vi kunde hurrande åka hem.

Väl hemma åt vi pizza och tittade på childern of the corn och jag somnade mitt i alltihop för clara-majas soffa är så mjuk och stor. Sen gick jag ner hit till källaren och ska försöka sova. Jag har poppat två rediga stills så jag borde nog somna snart.

Ni, som läser det här (ja inte alla hundratusen kanske) kan väl föresten ge mig bildtips för jag börjar komma på att jag inte alltid vet vad jag ska rita.

Kolla hon har tre händer som så många andra.

Nu har jag äntligen internet igen och hemtelefon (så alla trevliga tjejer kan ringa igen varje natt på 090-12 58 38 som de brukade göra förr) så mitt liv är normalt igen. Så skulle jag kunna säga om det inte vore för att min kompis Martin var här och gjorde kommunistiska kuppattentat  mot min dygnsrytm. Jag blev central parentes i hela hjärnan och kunde inte somna alls. Bara blunda och se olika sataniska mönster. Tillslut somnade jag några minuter men vaknade igen av att klockan var tio på dagen och att far kom med en spis. Spisen var fin och nu har jag en fullständigt kök där en flickvän (läs fru) skulle kunna laga mat varje dag (blink blink). Senare samma dag, som var idag, pratade jag med Elina som tyckte att jag borde ta en powernap och att hoon skulle ringa mig sen. Då somnade jag tills klockan 10 och vaknade av att hon inte ringde och att Lisa och Miriam inte bjudit mig på deras fest. Nu ska jag dricka kaffe, lyssna på the cure och spela runescape.

Andra saker som hänt under tiden jag var utan internet var att jag var sjuk. Jättesjuk och gjorde nästan ingenting. Men jag hann i alla fall med att mixa lite musik å skriva lite texter. Här är ett utdrag ur en text:

det ska vara size-zero eller där ikring
långa slanka ben å runt midjan ingenting
havsblå ogenomtränglig blick hård som panzar
bottenlösa ögon med stora ögonfransar
en söt liten mun som aldrig smakat livet
snygga synliga nyckelben men inte sådär överdrivet
a-linjeklänning å örhängen som passar
porrplatå är väl ok men jag föredrar nakna tassar
sätt gärna upp håret fast låt det va vilt
och va inte rädd att tona det lite milt
undvik hårnålar i den mån det bara går
hårspännen går bra fast inte löshår