skiktpop

det är en hand på en höft

Jag har i vilket fall gjort valet att börja lyssna på the cure på allvar. Det är inget skämt längre (det var det aldrig men jag bruka allvarliga saker börja som skämt å driva ett tag så att ingen blir chockad när det verkligen gäller) så nu tjuvkopierade jag alla skivorna till min dator. Jag har lix haft alla nästan en gång förut men förlorat dem så det är ju inte  ens stöld. Suré (som vi brukade uttala det på våran tid) har faktiskt bett en hel massa för oss när vi var små som man brukar säga. I själva verket har nästan ingenting betytt någonting någonsin mene i alla fall. The Cure är i alla fall the real deal holyfield. Men jag ska inte börja klä mig därefter än. Vidare har jag tyvär inte hittat några skiktningar av dem mene jag får försöka mer imorgon.

Idag har jag varit på innebandymatch med några bekanta personer som jag känner mycket väl. Dalen vann givetvis och det helt utan motstånd. Petri Ikonen som aldrig tidigare gjort mål för Dalen fick nu sätta tre briljanta mål rakt i solarplexus på Helsingborg och Henke Larsson. Ja jag såg Henke Larsson och han såg ut som en gullig liten apa när han kom och hukskuttade på planen. I sista perioden blev det nästan komisk många skott på mål och hutlösa mängder poäng för våra stolta, stiliga och starka dalenspelare. Legionen skrattade och tjöt nonstop och kaparn spilde kaffe på stackars Clara. Matchen slutade med otroliga 10 - 2 och vi kunde hurrande åka hem.

Väl hemma åt vi pizza och tittade på childern of the corn och jag somnade mitt i alltihop för clara-majas soffa är så mjuk och stor. Sen gick jag ner hit till källaren och ska försöka sova. Jag har poppat två rediga stills så jag borde nog somna snart.

Ni, som läser det här (ja inte alla hundratusen kanske) kan väl föresten ge mig bildtips för jag börjar komma på att jag inte alltid vet vad jag ska rita.